
Den här lördagen har varit den värsta på mycket länge. Gick upp klockan ett i eftermiddags och sen dess har jag i princip bara suttit vid datorn, tittat på teve och ätit mat. Ingen motivation till något, gått runt och spytt galla över mitt liv och kämpat för att inte börja storböla. Jag vet inte om det är mina hormoner som spökar eller om jag bara helt enkelt blivit galen på tristessen. Jag måste börja ta tag i mitt liv, skaffa rutiner och mål i livet. Imorgon ska jag till min storebror Fredrik i Uddevalla och börja göra iordning så jag kan bo där tillfälligt. Sen på måndag ska jag skaffa gymkort på Weast Coast igen, jag saknar verkligen att träna och det gör mig glad.
Jag saknar London mer än någonsin, saknar Mark, hans varma kramar, att bli kallad "chica" och få pussar på näsan.
Jag saknar alla mina vänner som inte bor kvar. Sanna, Jenny, Nina, Sara, Oggy, Sara T, Sk, Maria, jag tänker på er varje dag.