Jag är trött på att gå runt i mjukiskläder, osminkad och uttråkad. När jag tittar mig i spegeln känner jag inte igen mig själv. Det är bara ett grått ansikte som stirrar och försöker pressa fram ett leende. Jag har liksom ingen anledning till att göra mig fin längre och har ingen lust att göra nått.
Jag hatar vintern.
Saknar att klä mig i för fina kläder till vardags. Saknar att ta fina kort. Saknar att sjunga. Saknar att skriva ändlösa ondödiga och viktiga listor. Saknar att få skratta tills magen vill explodera. Saknar att gå på spelningar och bli hög på både musiken och livet. Saknar att sitta med vänner med hjärtan av guld och prata tills våra tungor inte hänger med i våra intensiva disskutioner.
Saknar att sitta på min sängkant och tänka i drömmar i timmar.
Vart tog jag vägen?
Jag saknar mig.
1 kommentar:
Hjärtat. Håll näsan över ytan, för du hittar snart tillbaka till kjolar och musik och liv och skratt <3
Skicka en kommentar