Här och nu

Det är så fantastiskt att våren är på väg här i London. Det känns i hela mig. Livet känns bara helt enkelt lite lättare. Jag tycker om mitt jobb och kan tänka mig att stanna kvar enda tills jag vill börja plugga (när det nu blir).
Det är en stor frihet att ha ett eget rum med bara mina saker i. En annan sak som kanske låter hemsk men jag menar det på ett bra sätt, är att Mark är i Moskva. Det senaste halvåret har varit för stressigt för mig med att hela tiden få anpassa sig efter hans rutiner för att kunna få en chans att ses. Jag har lämnat mig själv helt åt sidan. Nu har jag tid att bara fokusera på mig själv och på vad jag vill göra. Självklart saknar jag honom varje dag och önskar att han vore hos mig. Men när han flyttar tillbaka ska vi skaffa eget boende, inget mer planerande och ingen mer stress.
Jag vill få ordning på min hälsa, ta vara på de små sakerna i livet, som att lyssna på sin favorit musik och läsa bra böcker. Börja planera realistiska mål och långsamt planera min framtid. Sluta försöka se hur mitt liv ska se ut om fem år. Det som sker, sker. Och det leder alltid någon vart. Jag står inte still bara för att jag inte har planerat allt som ska ske. Jag lever.