torsdag 23 juli 2009

Hur har allt kunnat stå så still?

Igår var jag på husfest hemma hos Gordons föräldrarshus i Ljungkile. Förutom Gordon kände jag två personer där av folket vi var kanske 11 personer sammanlagt och de var alla ganska jobbiga, brötiga, gapiga och bara allmänt irriterande. Det blev ändå en rätt bra kväll, det var jättekul att träffa Gordon igen och jag blev kalasfull på mitt vin. Sov över där och när jag vaknade på morgonen var jag frusen, bakfull och lite förskyld. När jag gick upp och insåg att halva gruppen hade börjat dagen med att fortsätta dricka öl på tomma magar fick jag nog. Hur fan kan man börja dagen med mer alkohol efter en hård natt? Snacka snusk och skratta åt hur deppigt livet är? Nä, jag vill inte vara med. Ringde min mamma efter att jag gömt mig en timme vid datorn och bad henne att kommma och hämta mig. Sen åkte vi till vänersborg och köpte pizza och både jag och mamma slocknade senare framför teven. Guld.

Mina framtidsfunderingar är nu inne på att kanske läsa engelskakursen ändå i höst, försöka hitta ett extra jobb, fortsätta vara inneboende, bartender kurs och plugga i edinburgh nästa år, eller flytta tillbaka till London. För oj vad jag vill tillbaka till UK. Sverige känns inte så hemma som jag hade hoppats på. Jag vill inte vara kvar här, visst vill jag vara nära min familj och mina vänner men jag måste göra det jag vill. Annars kan jag inte vara lycklig.

Jag har ägnat kvällen åt att planera vad jag och Mark ska göra när han kommer till Sverige och jag tror jag har lyckats riktigt bra, bland annat ska vi äta räkor i smögen, strosa på Göteborgs gator, äta middag med mamma och dricka kaffe hos Jenny på utby. Jag längtar!

Inga kommentarer: