Cross your fingers

(På tåget till Paris)

Jag är hemma och tråkar. Här hemma har Märta blivit magsjuk och jag har proppat i mig vitlök för att inte också bli sjuk. Maria är på jobbet, så nu har jag ingen att umgås med... Men hon kommer hem om en timme eller två iaf! Veckan so far har varit bra, jobbar några timmar om dagen och det börjar flyta på riktigt bra. Orkar inte leta nytt jobb än så länge, fast får jag inte fler timmar inom en snar framtid måste jag nog det.

Har inte träffat Mark sen i söndags och nu saknar jag honom väldigt mycket! Stackarn har slitit på jobbet varje dag fram till sen natt. Fast imorgon, då kankse vi hinner ses! Jag och Maria drack oss berusade på rödvin igår kväll och åkte in till Camden för att se en liten spelning med Jamie N Commons. Det var kul att komma ut, fast förstår inte hur vi hann med att komma hem klockan tio och vara jätteberusade, ställa oss i köket och laga nattamat, sojakorv och pastaröra för att sen hamna i säng innan elva. Haha.

Min framtidsångest har lagt sig lite och känner mig inte lika stressad över vad som väntar mig i livet. Jag vill ge London-livet en ärlig chans och för att ha tid att tänka över saker och ting. Jag har för mycket att hämta i London för att kunna ge mig av så hastigt. Det är dags att leva lite mer för dagen och lite mindre för framtiden, även om jag tänker ha den i bakhuvudet. Helt oplanerat kan jag inte ha det!

Snart är det helg, jag ska förhoppningsvis åka upp tillsammans med Mark till hans föräldrar i norra i England. Jag längtar!

Ja, det var nog det hela.