Då var den här helgen över, skönt. Jag har börjat tycka illa om helger... när jag inte har något jobb kan jag inte uppskatta helgerna och jag har aldrig lust att göra nått längre. Vardagarna däremot, där är mitt liv mer strukturerat för då tränar jag och Kim är på jobbet så då kan jag vara ensam hemma och planera saker ifred.

Gjorde ett desperat försök igår att göra något roligt av min helg, åkte iväg till fallens i Trollhättan med Mia. Det första som hände när vi kom fram med bussen var att det började regna! Kul...Vi gick sen runt på trollhättans gator och hälsade halvhjärtat på bekanta men efter ett knappt 1 1/2 timme åkte vi hem och glad är jag för det!

Nä, jag är helt enkelt för gammal för fallensdagar. Usch.

Förut ikväll var jag ute på en lång promenad för att rensa mina tankar, det behövs verkligen nuförtiden. Att bo här i Vänersborg tär på mig, visst det är en vacker stad och jag har min underbara familj här. Men jag känner mig inte trygg här, jag mår inte bra av att vara här. Jag tycker inte om stämningen eller människorna för den delen (såklart finns det undantag, som mina få vänner här)

Känner mig mestadels deppig nuförtiden, ledsen och uttråkad... Men jag överlever, för jag vet att snart väntar London och då kommer allt bli så mycket bättre! Då kommer jag sluta känna mig kvävd.

Påväg hem på min promenad började det solregna och den största regnbåge jag skådat på många år trädde fram på himlen! Det värmde i magen.